Mallamousan

Idag va jag inte alls lika självmordsbenägen när klockan ringde, inte alls som jag varit de senaste mornarna.

Halleluja på den!

När äntligen det sista barnet behagade somna igår kväll efter alla försök med att få henne nöjd på alla möjliga vis jag kunde komma på så tvingade jag mig själv att ta natten. Jag var redan borta när Alex kom hem från sin träning, men det var för min egen, barnas och sambons skull som jag gjorde det och det verkar som om att det gjorde gott. Idag kanske vanliga Mallamousan kan visa sig, för igår kände jag att jag knappt orkade med mig själv och att då ha ett barn som är väldigt levnadsglad och körde 100% konstant och vid läggdags inte alls var speciellt sugen på att sova, samtidigt som det andra barnet inte alls verkade lika levnadsglad kunde ha slutat i en rejäl katastrof. Nu gjorde det inte det men bristningsgränsen var nära...väldigt nära! Andas 1,2,3...andas 1,2,3....

Men som sagt, att komma i säng i tid verkar ha gjort någon nytta för som sagt när klockan nu ringde så önskade jag inte mig själv en kudde tryckt över mitt ansikte eller en pistolmyning mot pannan, jag kände mig lite mer levande faktiskt. (Även om min bleka hud kanske skulle kunna påstå något annat)

 

Nåväl, tiden rasar på i vanlig fart och det är så mycket som jag vill men så lite som jag får till.

Efter jobbet är barna min stora prio så det är inte för ens de har lagt sig som jag kan ta tag i allt annat som jag vill och "måste" göra. Tyvärr är den tiden på tok för liten...ungefär som all annan tid!!!!

Igår inhandlade jag något som jag anser är nödvändigt för att jag ska få till mer tid över till sånt som jag vill göra. Jag köpte täckbark. Japp jag tror det är en stor lösning till mitt problem!! Som vanligt så vid den här tiden på året så är minträdgård en av mina favo sysslor...samtidigt som den ger mig den största ångesten!

Jag älskar rabatter, planteringar och fina blommor. Tyvärr växer det betydligt mycket långsammare mot allt jäkla ogräs som växer som just ogräs....jag hinner lixom inte med och känner att jag aldrig riktigt kan njuta av trädgården....

Därav täckbark, inte det finaste jag vet men det ska få hamna i några av rabatterna och hejda allt ogräs för jag vill fasiken i mig kunna njuta av trädgården nån gång.

Jag ser näligen mig själv på kvällen i en solstol (eller hängmattan som jag vill ha), lätt bakåtlutad i solen med en bok. Kanske ett glas iskallt cola & nått kex med brie på. Njuta av lugnet.

Det går inte nu för så fort jag sticker ut huvudet utanför dörren så får jag ångest!! :)