Mallamousan

För lite drygt 1,5 vecka sedan tog jag ett fruktansvärt jobbigt, men på samma gång "enkelt" beslut och det var att min trogna fyrbenta vän skulle få somna in. 

Jag har tyvärr aldrig trott att Tequila skulle bli en riktigt gammal hund då hennes liv kantats av både den ena och andra sjukdomen och dom har löst av varandra gång efter gång. På djurskjuhuset i Karlstad viste dom flesta vem Tequila var. Våran kelgris. Men att ta det där beslutet, att just jag är den som säger "nej nu får du inte leva mer" blä säger jag bara att en kan grina så mycket och att det aldrig ger sig. Jag visste att det skulle vara tungt, men aldrig nånsin hade jag kunna tro att det skulle kännas så här!!

I nästan 8år har grisen kamperat vid min sida, allid med och då hälst mitt i smeten såklart och speciellt sen Lucas kom. Där Lucas var hittade man även Tequila. 

På senare tiden har Tequila tyvärr blivit sämre och inte alls haft den där riktiga gnistan kvar. Man såg små skymtar av den titt som tätt men det var inte längre våran pigga, glada gris och man såg att höfterna bråkade med henne. Så i fredags fick hon vandra vidare till den andra sidan. Hon var ute i trädgården och kastade boll ända in i det sista innan hon lugnt somnade in på som filt i trädgården...

Vi fick en fin sista vecka ihop med långpromenader, bad, soffmys, en glass på maxi efter varje långpromenad. Ja damen har fått äta så mycket gott den sista veckan, stackarn har ju haft såna allergier så det är inte mycket utöver sitt foder hon fått förut!

Det är en stort tomrum hon lämnar i hjärtat, i soffan och i familjen.

Älskade lilla hund vad du fattas oss!!