Hjärnspöken

Jag hatar att springa, det är tråkigt, jobbigt och jag kan helt enkelt inte springa. Ser jag ett träd, en sten eller vad det än må vara så har jag det som riktmärke. När jag kommer dit får jag minsann gå en bit för jag har minsann varit så duktig & sprungit en ganska bra bit. Säkert flera hundra meter lixom!!

Nu har jag försökt träna mitt psyke och puschat mig själv. Nu springer jag faktiskt hela rundor. Någon långdistans löpare kommer jag aldrig bli, men jag övervinner mina hjärnspöken som säger åt mig att gå för att jag inte klarar mer. Det är jävligt stort för någon som brottas med spöken ganska ofta! 😊



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: